Ro, ro till Dödmansskär

”En leende österbottnisk sommaridyll, sol, barnskratt, blåbärsplockning och gäddfiske. Så finner man ett lik i idyllen.”

Wava Stürmers bok Ro, ro till Dödmansskär fyller 50 år i år. Exemplaret som jag har fått låna av en god väninna utkom 1967 på Bonniers i Stockholm.  Först efter att romanen fått pris i Sverige utkom den på ett finlandssvenskt förlag.

Handlingen utspelar sig sommartid i Kaviss by, som finns mellan Jakobstad och Gamlakarleby. Att Kaviss står för Kackur är uppenbart. Den som levat en tid kan utgående från kartan placera ut invånarna i de olika villorna på 60-talet. Wava Stürmer tillbringade somrarna på villan i Kackur och vintrarna i Jakobstad.

Hit till sin villa i Kaviss flyttar Jakobstadsborna på våren. ”Ingen annanstans i landet finns så många villor som här”. Här firas också årets venezianska fest,  en ljusfest som säsongsavslutning på villasäsongen.
”- När vi åker in på lördag måste jag komma ihåg att köpa raketerna, för nästa vecka blir det nog rusning i affärerna som vanligt. Spillolja till facklorna har jag, men petroleum får jag lov att skaffa mera.
– Naturligtvis, och trassel, du glömmer väl inte trassel.”

Stürmers skriftspråk står sig över tid och boken känns lätt att läsa. Hon påtalar ett språkfenomen som är aktuellt för många finlandssvenskar än idag: ”I stugorna är den svenska radion och den svenska teven för det mesta påkopplad vid nyhetsdags och Allers och Året Runt ligger på varannan kökssoffa, vilket inte hindrar att man naturligtvis hejar på Kivikoski, Kankkonen och Kekkonen.”

Huvudpersonen i boken är Stina Olofsson. Tillsammans med sin man Sverker bistår hon länsman Pär Backholm med tips, idéer och funderingar kring mordet. Det är också Stina som, i början av boken, hittar kroppen på Dödmansskär.

Att denna sommar skulle bli allt annat än idyllisk förutspår byns gumma Farstu-Fi på vårvintern:
”- Jag har sett tecken i skyn över holmarna därute. Det bådar inte bra. Vi får ofärd i byn till sommaren och den lär nog inte gå över förrän lingonen plockas.”

Som detektivroman är den nog föråldrad. Samhället och de polisiära undersökningsmetoderna har förändrats så mycket. Men för mig som är jämngammal med boken och har anknytning till orten är romanen riktigt intressant semesterläsning. Igenkänningsfaktorn är hög. Här nämns både Helsingögubben och Lövskärskärringen, Svantes aktersnurra ”Ävenrodd”, den rikssvenska tantens löständer och Sverkers kamfer i badrumsskåpet.

Två ord fick jag googla betydelsen på. När Stina log maliciöst, log hon spydigt, menande, elakt. Det ordet har jag inte uppmärksammat tidigare. Sedan hötade de korven, betydelsen där fick jag inte fram. När man hötar potatis sätter man den i glöden, men betyder höta korv att man grillar korven eller i glöden?

Idag går inte Jakobstadsbussen längre till Kackurs, vi kör fram och tillbaka med våra bilar och båtar till villorna runt i skärgården. Inte heller behöver vi idag åka upp till Tyra och Viktors för att ringa ett telefonsamtal, vi har våra personliga mobiltelefoner med oss överallt.

Dödmansskär och Strömmen finns kvar, likaså några av villorna. Men tragiska händelser liknande dem i boken, dem klarar vi oss gärna utan. Istället vill vi njuta av sommarens sol, hav och skäriliv tillsammans med familj och goda vänner. Då som nu är vädret varierande och nyckfullt.

”Hans läderhy berättar sitt om veckor ute i fälan med sälskyttarna, om stormar och soldagar vid fiskelägren och utskärsholmarna.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.