Höstens sista tur


Små, små vattendroppar har lagt en tunn isskorpa på bryggan ner till båten. Minusgrader i luften och fyra grader i vattnet, sjöröken stiger upp över fjärden. Det är dags för den sista turen till Bovalla för säsongen. På Hälsingöfjärden letar sig solens strålar fram genom molntäcket. Det skapar en speciell stämning denna lördag i oktober.

Sommarattiraljerna städade vi undan för några veckor sedan, nu ska 1000-liters vattentanken tömmas, likaså vattenslangarna i kök och bastu. Det finns ett visst vemod i dagens bestyr tillika som det känns skönt att få omslutas av vinterns lugnare levnadstempo. Det är betydligt mindre packande å flängande hit å dit under vinterhalvåret.

Bovalla välkomnar oss som alltid. Det är något speciellt med ett eget villaställe ut vid havet. Under sommarmånaderna fylls vännernas facebookuppdateringar med underbara bilder från hav, sol, värme och gemenskap . Det är där vi kustösterbottningar ofta kopplar av även om det för många av oss också kan beskrivas som ett arbetsläger …

Snart sprakar det i kaminen och det tar inte länge innan temperaturen inomhus har stigit till 20 grader. Det är rätt så mycket trafik på sjön, älgjägare och ihärdiga fiskare rör sig med sina små motorbåtar. Och så sådana som vi som tar tillfället i akt och njuter av sommarens sista andetag.
Det lär vara så att larsmobor tycker det är extra behagligt att vistas på villan på senhösten. Varför då, undrade någon.
”Nå tå ere ju int na krankka å int na stassboa tär!” 😉

Gräsmattan är fuktig och pryds av löv som trillat ner från träden. Kärleksörten som blommar sent på hösten brukar glädja mig med sina vinröda blommor. Den har i år blivit mat åt någon hare eller bambi. Både blad och blommor är borta, endast stjälkarna är kvar.

Vid lunchtid singlar små lätta snöflingor ner från den gråa himlen och förebådar vinterns ankomst. Hoppas, hoppas att vi får en ordentlig vinter i år med lagom mycket snö och lagom kallt och … gärna en vit jul. Dit är det bara två månader.

Vi fortsätter förbereda för vintern och plockar in, samlar ihop, tar hem, bränner upp och låser in.
Innan vi åker hem fram mot eftermiddagen tar jag ett foto av en ros som inte har blommat riktigt färdigt ännu. Den känns som ett löfte om en ny vår, en ny sommar när vintervilan är slut …

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.