Alltid på väg…

”Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination…”
så sjöng Ingmar Johansson i en sång från 90-talet. Jag har själv framfört den några gånger på den tiden och tyckte väldigt mycket om den.

Vi människor färdas på vår väg genom livet. För min egen del var den här vägen klart utstakad från första början, jag skulle bli lärare. Och på den tiden fanns det förväntningar om giftermål, barn och hus på landet. Allt det infriades med tacksamhet. Min väg var rak, fin och jämn från början. Lite som en motorväg. Jag har alltid tyckt om att köra hårt, snabbt och för det mest har jag kommit fram dit jag har velat.

Vartefter åren gick blev vägen krokigare, mera ojämn och jag borde ha kört långsammare.  Två gånger har jag kört i diket riktigt ordentligt. Den ena gången körde jag rakt in i väggen, bilen stannade och startade inte hur mycket jag än ville. Den andra gången var det mera som att jag hade sommardäck i vinterföre, det slirade hit och dit medan jag krampaktigt höll mig på vägen under en lång period. Det ska gå, tänkte jag, jag vet ju hur man gör. Men det gick inte…

Shit, shit, shit var bara vara bara förnamnet på mina tankar och upplevelser. Hur kunde det gå såhär… en gång till …

Att köra i diket är inte roligt men mycket lärorikt. Man får stanna upp, tänka efter, omprioritera både i jobbet och på fritiden.

Att fortsätta som rektor eller som lärare i höstas fanns inte på min karta. Det kändes alldeles för jobbigt. Viljan fanns kvar men gnistan saknades. När då möjligheten att jobba på min familjs företag uppenbarade sig som en blixt från klar himmel kände jag bara att det är den enda vägen framåt, just nu. Vissa kallade det modigt, många önskade mig lycka till. För mig fanns det inget annat val.

Nu kör jag igen, men på en mycket mindre och smalare väg på jobbet. Jag har fasta arbetstider, har bara ansvar för mitt eget arbete och lediga veckoslut (=jag behöver inte planera för veckan som kommer). Det är jätteskönt och lite tråkigt. Men det är framför allt det jag behöver just nu. Att jag dessutom har både tid och ork för att sjunga och rida förgyller min vardag.

Nu kör jag igen. Men jag kör mycket långsammare, försöker njuta av livet när tillfälle uppstår. Mina två dikeskörningar har lärt mig otroligt mycket, gett mig nya insikter. Men det har också gett mig och min familj tunga perioder. Livet är inte alltid så enkelt.

Livets tråd är härefter skörare, men jag är ännu på väg, förhoppningsvis som en bättre medmänniska.

Önskar dig en skön söndag!

Vill du lyssna på sången Alltid på väg, klicka här

 

6 svar till “Alltid på väg…”

  1. TACK Nanne att du är den du är! Upplever att du gått från klarhet till klarhet och TACKAR för den öppenhet du visar också när det gäller det problematiska som vi båda gått igenom. Vi tar varandra i hand och önskar ALLT GOTT för kommande dagar! Vi är idag bättre rustade för kommande strider – för de kommer – och jag hoppas på fortsatt god gemenskap med dig och din familj för jag tror att vi behöver varandra!

    Gilla

    1. Tack för att du delar med dej, jag tror vi är många som I något skede tvingas sakta farten och vika in på en smalare väg för att orka! Kram ❤

      Gilla

  2. Vi har alla våra diken att klara av… eller väggar. Det fina med att dela med soig är att man plötsligt upptäcker att man inte är ensam. Sköt om dig själv så ska du se att gnistan kommer tillbaka. Vem eller vad som tänder gnistan vet du inte än.. Det kan bli ännu bättre…
    Kram från Diddi

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.