Snö och iskristaller

Ibland känner jag mig som stålmormor…

Som när jag hämtar den långa stegen och lyfter upp den mot garageväggen. Eftersom det bara är is på marken hämtar jag en flera tum tjock planka, lägger den mot traktorhjulet och frontlastaren så att stegen hålls på stället. Sedan kliver jag upp på stegen, bankar hårt på den fastfrusna luckan och får dra flera gånger i låset för att luckan ska ge sig och gå upp. Därefter bänder jag ut fyra sparkstöttingar genom luckan, en åt gången, går nerför stegen och sätter ner dem på marken. Katten sitter där nere och ser på mitt åbäkande.
När jag är klar hör jag någon ropa på trappan:
– Mommoo, var e du?

Som när Wilda och jag sedan beger oss ut på isen för en sparktur till Nabbända. Till först går det jättebra, sedan är det som om orken tar slut och mormor får köra tåget, för dom lilla benen är ju så trötta. Det blir ett rejält motionspass genom snödrivorna.

Som när vi sedan ska längre ut på Kackursfjärden för att se på hålet som en herreman tagit för att mäta isens tjocklek. Tåget styr rakt mot hålet och väl framme fascineras vi av vattnet som är svart, iskallt och fullt av iskristaller. Vi bara måste ta en med hem.
Då upptäcks vi av en annan herreman som blir lite orolig över vår irrfärd ut på de förrädiska isarna. När han känner igen stålmormor och femåringen blir han lite lugnare och vi åker tillsammans mot villan.

Som när det snöar hela, halva onsdagen och jag skottar bort snön från gården för hand, två gånger. Morfar fixar vägen mot huset med fyrhjularen men eftersom det är mormor som velat ha de rullande stenarna på gårdsplanen får hon ta hand om det själv. Att mormor njuter av snöskottning i lagom portioner behöver väl också nämnas.

Som när jag startar mönkki, sätter fast stockkärran, backar den mot ladan, plockar den full med ved för vidare transport till vedarummet. Efter avklarat värv raggar stålmormor efter posten till postlådan. Plogens fastsättning går av och hela åbäket trillar ner. Efter lite konsulterande med sönerna binder jag fast den och simsalabim, så går den att lyfta upp igen.
Fascineras av den mekaniska snöplogningen så till den milda grad att jag skottar hela vedabacka bakom garaget.

Livet fick plötsligt nya dimensioner…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.