Parkbänksputsare

Redan i höstas såg jag det … parkbänkarna utanför kafferummet bara suktade efter möbelolja. De var torra, spruckna och väderbitna efter att ha stått ute i flera år. Patina skulle det väl kallas i finare kretsar.

De har stått inne i uthuset under vintern så nu var det läge att göra slag i saken innan de lyfts ut igen. Efter att ha fått lov av chefen åkte jag iväg å hämtade möbelolja. Jag tror att han var lite tveksam till min kompetens på puts&mål området, så nu var det upp till bevis…

I fredags fick jag sätta på mig riktiga arbetskläder. Jag fick hjälp av en lagerkarl med att lyfta ut bänkarna med traktorn, jag ville ju förstås arbeta ute i det vackra solskenet.
Hämtade sandpapper, vek ihop det med två veck som jag lärt mig av min hemmasnickare och satte igång å gnida.
Oj, vad jag slipade. Bort med all smuts och allt torrt trä och fram med lite tryckimpregnerat virke. Blev färdig strax före lunch och gick in på kontoret.
– Har du mååla fäädit nu? frågade både den ena och den andra.
– Nej, här görs det ordentligt.
– E du pigg nu tå du ha fått sliip? sa den tredje.
– Haa, haa …

Efter lite kermapossu vid lounasruokala var det så dags för själva målandet. Hade köpt en skumgummipensel så det skulle bli proffsigt gjort. Träet bara sög i sig oljan och fick en kelohonkagrå nyans. Så långt allt väl. När den första bänken var klar kom en av bröderna ut:
– He siir nog bra ut, du får nog fortsäta!
Vilken tur, vad skulle de annars ha gjort…

Tiden bara flög iväg, jag missade kaffepausen. Eftersom skumgummipenseln var ganska bred fick jag hämta en liten pensel i produktionshallen så att jag skulle komma åt alla skrymslen och vrår.
– Jassåå, du har rittit fått byri arbeit? frågade en båtmontör när han såg mig i mina dammiga arbetskläder.
– Hmm… vad kallas det jag har gjort hittills då?

Efter två och en halv timme var det klart. Det blev att tillkalla lagerkarlen igen för att flytta dem tillbaka till hallen med traktorn. Torkningen fick ske inomhus under helgen.

På måndagmorgon var det dags för samma procedur, arbetskläderna på och ut med bänkarna. Efter en stund kom solen fram och det blev t-shirtsväder. Fantastiskt!

Hela förmiddagen gick åt i målandets tecken. Ibland stod jag på knä, ibland på alla fyra, ibland låg jag och ibland kunde jag räta på kroppen och stå upprätt igen. Efter två och en halv timme var det klart.
Då kändes det i hela den 50-åriga kroppen…

Så nu kan jag bifoga parkbänksputsare/målare till min cv. Det kunde de väl aldrig ana vid Åbo Akademi när jag fick min pedagogiska utbildning.
Inte underligt att det i LP 2016 påpekas att vi idag inte vet vilka yrken vi utbildar dagens barn och unga till. Hur skulle någon kunna förutspå vilka yrken och arbetsuppgifter som finns år 2070?
Då är dagens sjuåringar 60 år, mitt i arbetslivet.

Vid den tiden hoppas jag att jag inte behöver jobba mera…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.