Nyland kallar

Efter bostadsmässan i Björneborg åkte vi vidare söderut för övernattning. Tänkte förena nytta med nöje och hade bokat in oss på Strandhotellet i Dalsbruk. Utsikten från vårt rum var magnifik, bruket till höger och gästhamnen till vänster. Trots att vi var trötta begav vi oss ut på en promenad i centrum. Det var inte så stort och bestod av Sale, Alko, några stenhus och två restauranger. Vet inte riktigt om jag missade något men det verkar lite som att byns storhetstid har passerat.

Själva hotellet var ett mysigt trähus, välkomnande och charmigt. Knarrande trappor upp till övre våningen där rummen fanns, spruckna tapeter på väggarna från gammelmormors tid, egen lavoar i rummen och gemensam dusch och wc i korridoren.

I dessa sommartider var det dock olidligt hett i rummet när vi skulle gå och lägga oss. Vi vädrade och drog för gardinen för att undvika nattliga besök av flygfän. Tror du inte att dom rackarna hittade in i alla fall. Fem stycken irriterande myggor väckte oss efter midnatt. Då var det dags för mormor att agera igen då medan morfar låg och såg på. Med ficklampan i ena handen för att hitta dom små kräken och handduken i andra för att ta livet av dom begav jag mig ut på jakt. Den ena efter den andra fick sätta livet till och så småningom var uppdraget avklarat.
Hotellpersonalen undrar säkert vilka nattliga aktiviteter deras gäster hållit på med när det är blod både på handdukar och uppe i taket…


På morgonen var det självbetjäning vid frukosten. Juice, youghurt och pålägg i kylskåpet, bröd i lådan och kaffe ur automaten. Nån bacon och ägg blev det inte för morfar men vi blev mätta och kunde checka ut (genom att lämna nyckeln i rumsdörren) och köra vidare.

Eftersom vi inte rört oss i dessa trakter förut passade vi på att ta en sväng via det natursköna Kasnäs och Sargoförsäljningen på Söljeholmen innan vi hälsade på Joel vid Nylands brigad i Dragsvik. Det blev både ärtsoppa i matsalen och munk på Soldathemmet men ingen Sputnik.
Vi träffade många bekanta Larsmobor, såg några skolkamrater från Kokkola och hörde många obekanta nylänningar. Trots både värme ute och hettan inomhus tyckte pojkarna att det var helt ok.
– Det börjar nog gå att vara här nu, man känner ju inte ens lukten av fotsvetten nå mera eftersom man har blivit så van…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.