Om att komma hem…

Var och vikarierade några dagar senaste vecka vid min skola. Jag hade en trea på 17 härliga ungar som oftast skötte sig exemplariskt. Det var säkert lika spännande för dem som för mig.

Jag fick sjunga sånger om hösten och FN-dagen,
jag fick spela gitarr och piano.
Jag fick räkna matte, prata finska och rätta prov.
Jag fick planera en klassfest (i fantasin)
och iklä mig den gula västen och övervaka ”rasten”.
Jag fick äta taco buffé i skolans mtasal
och dricka kaffe i lärarrummet.
Jag fick många varma kramar.

Det kändes lite som att komma hem.

Samma känsla, men annorlunda, kändes det senaste höst när jag började på båtvarvet i Lahdenperä. Det kändes lite som att komma hem.

Hem till barndomens Öja,
hem till båtvärlden jag växt upp med vid matbordet,
hem till bröderna jag både retat och skött om.
Hem till ungdomens Kokkola,
affärerna,
det finska i vardagen.
Hem.

Wilda och jag har märkt
att flera olika ställen
kan kännas som hem.

Än är det Vasa, Oslo eller Larsmo
än är det Sandsund, Öja eller Kokkola
än är det något annat ställe där det känns bra.

En åt gången
eller alla på samma gång…

Fantastiskt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.