Schack i huvudstaden

Redan för över ett år sedan hade Carina och jag bokat biljetter till musikalen Chess och i fredags var det så dags.  Fyra entuastiska 50+are startade med tåg redan från morgonen och steg av i Böle för att besöka resemässan.
Det tog inte länge innan vi kom till österbottningarna Anna och Robert som saluförde hyres- och ägobostäder i Torrevieja. De har sålt sitt hem i Jakobstad och flyttat till sitt pick och pack till den spanska solkusten. Inget de ångrar även om hemlängtan dyker upp ibland.
Åtminstone en av oss blev intresserad…

Med grekisk musik ringande i öronen, italiensk pizzadoft i bakhuvudet och inhemsk fudge i magen stod vi sedan och väntade på ”spåra nr 7” in till city när OAJ:s nya slogan råkade fastna i min kamera.

Bokade in oss på Klaus K och möttes av en engelsktalande receptionist när vi försökte tala svenska. Och det här var tyvärr inte den enda gången vi stötte på ovilja eller okunskap i det svenska språket. Jag blev överraskad över att Helsingfors är så otroligt finskt.
Men inte bara Hesa, redan på tåget kunde vi konstatera att all övrig information som gavs i högtalarna förutom ”Seuraava Tampere, nästa Tammerfors” gavs på finska. Och VR är väl ändå en statlig verksamhet…
– Hur kan sannfinländarna tala om Pakkoruotsi när inget verkar ha fastnat?
– Är det inte kundservice att satsa på att åtminstone försöka bemöta kunden på hens modersmål?
– Har svenskundervisningen i vårt land misslyckats så fatalt?

Om inte för oss finlandssvenskar som förväntas kunna det andra inhemska språket så kunde man väl ändå försöka för rikssvenskarnas skull. Men tydligen inte…
Det enda ställe där vi blev bemötta på svenska var Akademiska bokhandeln. All heder åt dem. Och förstås, på Svenska teatern.  Vi glömde alla ”språkstrider” och njöt av Chess under kvällen.

Vidare vyer under lördagen

Solen sken på förmiddagen när vi travade iväg till kajen vid Södra hamnen. Den värmde skönt i ansiktet fast det bara är i mitten av januari. Vi gick in i saluhallen för att ta in stämningen där.
Sedan blev det shopping, eller åtminstone var det så vi hade tänkt. Vi letade Crocs till gubben och English tea shop till gumman, men vi gick bet på båda. Crocsbutiken hade stängt och brexit hade väl gjort att engelskt te inte längre gick att få tag på. Fick väl bli Clas Ohlsson då och en Smokey light 😉

En lång stund senare, när vi kände att vi insupit storstadsluften tillräckligt, åt vi på Zetor i centrum. Där kände vi oss hemma bland traktorer, hönsgaller, rutiga dukar och hushållspapper. Har du inte besökt den restaurangen kan jag varmt rekommendera den. De serverar god mat i en annorlunda lantlig miljö. Boka bord för att vara på den säkra sidan.

Men sammanfattningsvis kan man säga att det blev ett lyckat veckoslut i januari för två medelålders par. Lite kultur, lite handel och lagom mycket storstad. Som pricken på i:et blev det ”ettmeddasviilo” på söndagen och på måndagmorgon gjorde jag väl som de flesta; riktade blicken uppåt och njöt av månen. Det är ju ändå tio år till nästa gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.